onsdag 23. februar 2011

Mine favorittblogger

Hjartesmil
Mariell går alltid i kjole, hun spiser makroner, tar fine bilder av fine folk, kysser med kjæresten og bor (for øyeblikket) i Paris. En nydelig norsk blogg.

"han står med ryggen lent mot kjøleskapet, det er ein fest i åttende klasse og han er den raraste guten på trinnet, mørkt mørkt hår og latter ein høyrer fra etasjar over. eg hjelper han i excel berre for å få lena meg over han og lukta han bak øyret. han er full, han har eine auget igjen, eg er óg full, på billig kvitvin og eg veit at eg ikkje kjem til å hugsa det i morgon, eg går fram til han og seier du er så jævlig fin og han ler og ser i golvet og eg løftar hovudet hans med fire fingrar under haka, han ser på meg og skjønnar at eg meinar det, han smakar tuborg og lucky strike og eg må holda hånda over brystkassa for å hindra hjartet mitt i å stupa ut. "

"i byrjinga kjøpte du blomar. ikkje bukettar men potteplanter, du vil ikkje gi meg blomar som ikkje var levande, seier du og eg tykkjer det er rart men fint. du må gå på jobb ein dag me et lunsj. det er haust og litt kaldt i lufta, men akkurat nok. eg følger deg og går oss vill, me kyssar opp mot alle husveggar me kan. du held meg akkurat passe hardt. klemmar og håndtrykk er som å koka egg. om ein klarar å perfeksjonere balansen mellom hardt og mjukt er ein ein vinnar. du kjem deg aldri til jobben, for me må gå heim. me må utforska kroppane til kvarandre, du må skriva med blekk på kroppen min, du skriv lange matematiske utgreiingar, kven skulle trudd at det var sexy."

"det blir bedre. eg lovar deg. du skal få klina, du skal få drikka deg full, du skal få reisa til london med venninnene dine. du skal læra deg å sei nei når du ikkje vil, du skal læra deg å koka spaghetti heilt på eigen hånd. du skal orka og du skal vera modig, fordi det er det einaste ein kan gjera for å holda hovudet over vatnet. berre hold ut. det blir så sinnsjukt mykje bedre. berre ein orkar. ein kan vera akkurat den ein vil, om ein vil det nok. berre ver den beste du kan vera. om tjue år er mykje av det vonde gløymt likevel, medan ein tar alt det fine med seg. som små energimansjettar i hjartet og polaroidbilder i albumet."











Niotillfem
Svenske Sandra har flyttet til New York (men hun og vennene hennes ser fortsatt ut som om de hører hjemme i en fransk film). Hun tar fantastisk fine bilder av vakre mennesker, spennende reiser og fester jeg har lyst til å være med på. Sandra har en garderobe jeg gjerne skulle hatt, en kjekk kjæreste, en spennende jobb også skriver hun så fint om kjærlighet og tenåringsangst at jeg kjenner det magen. Min favorittblogg.

"Det fanns en gång när det var vi mot världen. När det var jag tycker om dig hundra gånger om dagen, när det var jag dör utan dig och med dig och utan oss finns ingenting. När det var fem timmar långa telefonsamtal, när vi tog springtaxi vid humlegården och provade starköl för första gången. När du ringde mig till London fastän det var så dyrt men jag var den enda du kunde gråta inför. När vi gick alla gatorna vill aldrig gått i Stockholm och när du lämnade hemliga lappar i min garderob och lånade mina kläder att ha på gymnastiken. När du kom till min skola i högstadiet och alla undrade vem pojken med lockarna var och jag svarade som det mest självklara i världen:
- Han är min bästa vän."

"Sommaren innan tvåan åkte vi till Hultsfred. En pojke med skorrande R tog mig i handen och vi kysstes varje dag. Vi bestämde möte på emmabodafestivalen och jag såg honom hångla med en annan flicka. Jag bestämde mig för att aldrig mer prata. Jag sa inte ett ord resten av festivalen. Åkte hem, begravde mig i min säng, drog ur alla telefonkontakter och pratade inte på en vecka.
Sen kom Nathalie och drog ur mig ur sängen, sa att för helvete Sandra, sluta spela den där skivan så går vi ut och upptäcker natten istället."

"Och en söndag, det var dagen efter påskafton så ringde min telefon och det var han.
- Sandra. Jag har träffat någon.

Och efter att vi lagt på satte jag på stereon på högsta volym, hämtade en askkopp från köket och mina cigaretter ur min väska. Och sedan lade jag mig i sängen och rökte tio cigaretter på raken.
Blundade, bet mig så hårt i läppen att det började blöda. Och plötsligt kändes allt bara på låtsas. Vad då träffat någon? Vi ska ju vara tillsammans. Det här är ju bara en liten paus tills vi ses igen.

Och sedan grät jag i två månader. Jag vaknade av att jag grät. Jag grät när jag lagade frukost (för det mesta åt jag inte alls), jag fylle-ringde honom och grät. Jag grät mig till sömns, grät framför hans myspace, grät på barerna, i sängen, framför tv:n, på pallen i köket.

Och när jag slutade gråta kändes hjärtat bara ihåligt.
Och alla ursäkter för att få tag i honom kändes som vettiga.
Och jag fikade med carl fredrik och jag sa till honom att tänk om det aldrig går över då? tänk om jag dör så här och förstört allt ihop?
Och carl fredrik sa att det är inte så. det kommer att gå över.
Men det kändes inte alls så. Det här skulle aldrig gå över.
Och jag tänkte att okej. Jag får väl ta det. Jag får klara av att vara olycklig i resten av mitt liv.
Och så kände jag länge. Länge länge länge."

"Vår klass var splittrad och flera mobbades. En pojke som hette Mattias sprang till skogs och ville ta sitt liv. Hans pappa satt med på lektionerna efter det. Varje lektion. Och sen bytte han skola.Jag var kär i en pojke i min klass som var en av de tuffa. Han tittade aldrig åt mitt håll. Jag skrev en hel dagbok om honom, sparade suddigumm han hade suddat med och klistrade in i min dagbok. Jag hängde med ett gäng tjejer som var rysligt snälla, men jag kände mig aldrig riktigt som dem.“Jag kan bara inte förstå hur tonåringar kan dricka alkohol och bli fulla” sa min mellanstadiebästis till mig en dag när vi var påväg hem från skolan.
“Det kan jag.”"























Elsa
Elsa har rødt hår, knallrøde lepper og et skap fullt av femtitallskjoler.

"Jag har varit sjutton år, spinkig, osäker och blond. Ensam i korridoren och med alldeles för mycket ont i hjärtat för att kunna gå på några lektioner alls. Jag har varit högljudd på hemmafester och full tidigt på morgonen och sagt att jag varit hos tandläkaren och mamma tror inte en sekund på det. Jag har varit dödligt kär i killar med tusentals böcker hemma och läskiga mammor som tycker att man är borgerlig för att man tar en ny skärbräda till att hacka löken på. "

"Du skriker på de andra genom musiken och sen står ni och sjunger ut över rue de nemours ut över gatan så alla kan höra. Fullkomlig frihet. Fullkomligt förbjudet att dricka vin och sjunga det högsta du kan i ett igenrökt hotellrum och vara fullkomligt för ung för att gå ut en lördagskväll i Paris för första gången men inte sista."















The cherry blossom girl
Alix er veldig fransk og veldig pen. Hun blogger mest om klær, men litt om fine reiser, interiør, designere hun har møtt og gallaer hun har vært med på.






















Strekhjerte
Linn skriver utrolig fint om kjærlighet, musikk, tjukke katter, fine venner, fine gutter, teite gutter, det å skrive bok, om å bo i oslo og rømme til københavn, om å å drikke seg full.

"Jeg burde bare bli sittende på bussen, bli sittende til batteriet på mobilen og dermed også musikken forsvinner, bli sittende til jeg er et helt annet sted. Bli sittende til det blir litt lettere. Til det blir litt mindre ting å tenke på. Litt mindre å gjøre, annet enn å skrive. La oss rømme til København og la fingrene gli over tastaturet, gå ut og ta en øl eller en cola, spise omelett på Paludan og gå ut i helgene på det dårlige diskoteket In, der vi drikker utvanna øl uten å betale for det og danser så vi glemmer alt."

"Paris er bråkete, utenfor vinduet kjører det motorsykler og store biler, utsikten vår fra de bittesmå verandaene er oversiden av trærne, jeg føler at jeg bare trenger å strekke ut føttene, så kan jeg trå på dem. Rett ovenfor oss er det flere små verandaer, i går sto det en fyr med stort, krøllete hår og røyka, jeg lente meg mot gelenderet og så på ham, han strakk seg, tok dype trekk av sigaretten, klødde seg i hodet, knipset sneipen over rekka. Jeg er våken med lukkede øyne, det regner, i leppa mi har jeg et kutt som sprekker når jeg smiler. Jeg tenker på Fight Club og Edward Norton, at jeg aldri har blitt slått så hardt at jeg har blødd. Jeg kunne latet som nå, bare for moro skyld."

"Og forholdet deres har gått så jævlig i stå, de sitter på restaurant og spiser, og de snakker ikke lenger sammen, de har glemt hvorfor de i det hele tatt likte hverandre, og sånn kan det gå, jeg vet at sånt kan skje, det er vel derfor folk skiller seg, selv det lykkeligste paret du visste om for fire år siden kan legge seg ved siden av hverandre i dag og ikke en gang si god natt. Det er sånn det går, kanskje med oss alle tilslutt, om vi ikke jobber for det. Om vi ikke velger hverandre hver morgen."

"Jeg burde kanskje skrevet en tekst med ungdommelig overmot, fortalt dere at alt kommer til å bli bra igjen, at vi skal reise oss fra støvet, børste av oss, gå ut i sola og gjøre alt sammen på nytt, helt til den dagen vi dør, men sannheten er at jeg sitter på en buss til København, det er snø så langt øyet kan se og i går kveld gikk den jeg elsker ifra meg.

Jeg satt ved siden av ham i senga og da jeg skjønte hvor det bar, så satte jeg meg opp og sa at det ikke var lov. Dette er ikke lov, det er irrasjonelt, sa jeg. Man skal få en advarsel, man skal svare vennene sine når de spør om hvordan det går, at det har hangla litt i det siste, man skal ikke si at det går bedre enn noensinne, man skal ikke bli forlatt akkurat når man har begynt å tro at det skal gå bra, man skal ikke komme hjem til at den du elsker går fra deg, når du gikk derfra fire timer tidligere og tenkte at dere skulle være sammen i hundre år. Det er ikke troverdig, sa jeg, det er en utroverdig karakter, enhver redaktør ville refusert det."

Ingen kommentarer: