onsdag 14. oktober 2009

Det sorgligaste jag vet, av niotillfem

Niotillfem er min favorittblogg. Utrolig fine bilder, men også utrolig fin tekst. Sandra har skrevet om "det sorgligaste jag vet", og jeg må bare reposte et par av avsnittene :

"Prins carl philip var en av avgångseleverna på forsbergs slututställning för några år sedan och han hade en livvakt vid sin monter och sex försiktigt uppsatta fotografier. Och folk pekade och skrattade och ingen gick fram och tittade på hans grejer. Och ett fotografi var på en äldre man som höll en död fågel i sina kupade händer."

"Tjejgäng där den tredje tjejen liksom går några steg efter och de andra två har axlarna bakåt och hakorna upp mot himlen och det är så uppenbart att hon alltid är den de ringer sist, den som får sitta på extrastolen vid tvåborden på caféet och som de pratar skit om när hon är hemma och förkyld."

"Kaninen vid min djuraffär med a4pappret tejpat på buren; "Stor men snäll."
Och sedan ett tillägg efter en vecka; "Bur ingår"."

"Gamla män som beställer 1 kaffe och 1 tårtbit. Viker försiktigt skinnhandskarna och hänger hatten på stolen bredvid. Och sedan bara sitter där och tuggar långsamt, långsamt som om att förmiddagen skulle försvinna fortare. "

"Den stora orangutangen på Amsterdams zoo som sitter i ett blåkaklat rum och bara, sitter där. Och barnen vinkar och vinkar och den stora orangutangen håller i en pinne och blicken är så jävla glasartad och det finns inga andra pinnar i det blåkaklade rummet än den han håller i."

Også tar hun de fineste festbildene :







Les mer her

2 kommentarer:

metallicatrollet sa...

Fyfaen, det var bra du hadde med de festbildene, for det var så trist det som stod at jeg nesten måtte sippe en skvett. o_o

Baljeku sa...

Jeg veeet. Snufs.